tisdag 30 september 2008

Thank you for the music,

Elina!
Ett litet paket i den amerikanska brevlådan - till mig! Oh, vad kan det vara? En hemmagjord cd med kick-ass-musik och hälsningar från kära Storasyster, kanske?


- Mmmmmhm (snap, snap, head rotation)! :)

Photoshop är bra och roligt.

måndag 29 september 2008

Jag dog idag.

Hur gör en 6-åring som på bästa möjliga sätt vill lämna över telefonen och sluta prata med sin pappa, som är Schweiz, och fortsätta spela Wii? Jo, han improviserar. Säger det första han kommer att tänka på.

- "Johanna vill prata med dig - hon har hört att du skaffat ett nytt snoppskydd."

Sen kastar han över telefonen och springer iväg. Vad gör man? Jag skrattade så jag höll på dö och svämma över köket med tårar. Skrattade gjordes det även i Schweiz.




Detta kan vara det mest random jag någonsin hört.

söndag 28 september 2008

Ute faller regnet...

Söndag.
Huset är tomt så när som på mig och hunden. Ute faller regnet. Det börjar så smått bli höst. På morgnarna måste man nästan ha jacka nu, så kyligt är det. Idag är det dock rätt varmt, och fuktigt - precis som igår.
Igår hängde himlen grå och blöt över stympade skyskrapor downtown. Luftfuktigheten var högre än en hippie på Woodstock.
Yours Truly var ute på äventyr igen. Denna gång var det SoHo som skulle utforskas. Efter att ha klivit av tåget promenerade jag till 5th Ave där jag hoppade på första (ok, det var andra) bästa buss som skulle söderut. Åkte med några block och klev av nere på 8th Street (klev på vid 42nd) och promenerade genom universitetsområdet och ner mot Houston via Broadway.
Lite shopping blev det allt. ^^

Pratade nyss med Kikki. Kul! Man blir alltid så glad av att prata med folk man inte pratat med på länge... Cred till henne att hon äntligen skaffat Skype!

torsdag 25 september 2008

Så går en dag...

...och kommer aldrig mer åter.
Igår var jag som bekant på äventyr i Manhattan. Igen. Andra gången by myself, third time in total. Stolt kan jag meddela att jag klarade navigationen helt utan att konsultera någon som helst karta. Yey me! Tanken var att jag skulle utforska Central Park (jag säger alltid "Stanley Park"! Nu höll jag på att skriva det också...), vilket jag också gjorde.
- Inte hela parken då, den är grymt stor ska du veta, men en alldeles lagom del; en del stor nog att jag skulle få lagom ont i fötterna, kunna ta lagom många bilder (tills kamerabatteriet bestämde sig för att det var läge att ge upp. Kanske blev den less, vad vet jag. Damn quitter! ) och kunna supa in stämmningen alla människor och musikanter och motionärer och canied almonds och träd. Oh, alla dessa träd! Me likes.


"The Mall"



Pimpad gångtunnel...

Quite a view, huh?

Nårga timmar strosade jag runt. Vädret var precis lagom; luften lite kylig (i mina mått mätt, ni där hemma skulle tycka det var vaaaarmt) och krispig och solen mjuk och varm. Folk med alla möjliga stilar och utföranden att titta på. En kvinna stannade mig och frågade efter "directions". Booyah. Jag tar det som en komplimang. Att folk tycker att man ser så pass världsvan ut att man faller under katergorin "inföding med koll på läget" är schysst. Ett annat test jag redan passerat är när personer i gula jackor med en "jag-jobbar-på-ett-företag-som-tjänar-pengar-på-att-visa-turister-som-du-runt-i-staden-genom-att-sätta-dig-på-en-dubbeldäckare-och-babbla-i-en-mirkofon"-logo på ryggen delar ut reklamblad till passerande. Får man inget blad kan man alltså inte ses som den värsta turisten. Pluspoäng. Kanske är det för att jag har kameran i väskan istället för runt halsen?

Hur som haver så såg jag ännu en sak worth mentioning när jag var i parken. David Blaine hängde upp och ner. 60 timmar skulle han hänga, och när jag såg honom hade han väl en 10-12 timmar kvar att dinga innan den direktsända finalen och "The Dive Of Death". Han såg ofärskämt fräsch ut, måste jag säga.


Nu ska jag börja med Quinoa-salladen vi ska ha till middag. Peace out.

tisdag 23 september 2008

Life's full of tough choices.

Morgondagen visade sig oväntat bli en ledig oas mitt i veckan.
Jag jobbar söndag istället för onsdag. Fair enough.

En hel dag som bara är min. Vad ska man hitta på då? Ska man stanna hemma och heja på när Irina och Irina onsdagsstädar och mumlar på Polska? Ska man promenera ner till havet och sitta på en flytbrygga och dricka kaffe och teckna? Spela trummor i källaren?
- Eller ska man fara in till Central Park?


Central Park it is.

måndag 22 september 2008

fredag 19 september 2008

Oh yeah...

Me, myself and I are going downtown Manhattan today.

onsdag 17 september 2008

...det är inte första gången heller.

Jag gjorde just en sak jag drömde i somras att jag skulle göra.
Mycket märklig känsla.








tisdag 16 september 2008

Kaffekoppar och fullmåne

Sitter på mitt rum och dricker kaffe ur en svart dödskallemugg. Från Indiska. En likadan som Elina har, eller i alla fall har haft. Det är en bra mugg, kaffet smakar gott ur den. Har du tänkt på det någon gång, att alla muggar inte är lika goda att dricka ur?

Om tjugo minuter ska mr. Telephone -guy-Jason dyka upp och fixa datorn uppe i hallen. Den behöver ett "wireless"-kort för att internet ska fungera (det finns nämligen inget uttag i närheten). Förra gången han var här, i torsdags, skulle han ha haft med sig kortet, men kom istället hit och konstaterade att det behövdes ett kort (vilket han redan konstaterat gången innan). Här går det undan.
Hoppas bara han inte har med sig kaffe till mig.

Kallt var det i morse också, ynka 16 grader - kallaste morgonen hittills. Väldigt skönt faktiskt. Det luktade höst också. Sweet.

Igårkväll var det fullmåne. Jag var ute och promenerade hunden runt sju-snåret, precis när det börjar bli mörkt. - Och när det väl blir mörkt här blir det mörkt - och undan går det. Luften var ljum och syrsor och annat knytt harklade sig och stämde upp någon slags sång. Det är aldrig tyst här om kvällarna. Det är inte som i Sverige när man hör en syrsa (och då är det ju oftast just en man hör också) spela, nej, här är det som om själva luften vibrerar med ljud från tusen syrsor. Eller nått... Hursomhaver, jag och doggen promenerade ner till havet och the Belle Haven Club. I viken låg vattnet stilla. Fullmånen sken över träden på udden och speglades i havet. Långa bryggor dräkta i små lampor ledde ut mot det mörka havet och de små ljuspunkerna långt bort på andra sidan. Segelbåtarna låg sakta och guppade. Jag stod längst ut på en av bryggorna och bara andades in allt. Stjänorna, månen, havet - allt.
Det var så fint helt enkelt.
Ett überromantiskt tilllfälle, så betagande att man kunnat kyssa första bästa människa som promenerat förbi. Inte en själ såg jag. Hur kan man inte vara ute en sån här kväll? tänkte jag. Hur kan man sitta innne och se på TV eller what-ever när det är så otroligt vackert ute?
Sen blev hunden less, så vi gick hem och såg på Projekt Runway i repris.

söndag 14 september 2008

New York, New York

56st street, between Park and Madison Avenues

Precis som planerat: Klockan 10.00 sharp (ok, det blev mer 10.27) rullade vi ut från Walsh Lane
(mer Escalade-åkande åt folken - damn, de där bilarna är schyssta!). Med inhyrd chaufför (som förövrigt lät som en sovande hund när han andades - eller vad han nu gjorde) tog det inte länge innnan vi lämnade Connecticut och susade in i New York och Manhattan. Vårt första stopp för dagen blev restaurangen Aquavit, som vi efter mycket om och men och telefonsamtal hittade. Mm-m . Godare "Gravlax" får man leta efter).


Nästa anhalt: Broadway.Broadway. Att mina ögon vid det här laget inte ploppat ut ur sina hålor är lite av ett under. Det är så otroligt mycket att ta in. Byggnader, som är så höga att de tycks luta sig över dig och täcka himlen, är fyllda med billboards, skyltar, lampor, TV-skärmar och allting tycks blinka i samma takt som gatorna pulserar med liv. Hektiska vägkorsningar fyllda med tutande taxibilar (gula, såklart) och ett hav av pedestriants i alla möjliga färger, former och stilar (och sinnestillstånd) som väller över övergångsställena.
"Plopp, plopp" - there goes my eyes.


Klockan börjar närma sig "dags att gå in och ta plats" och vi ställer oss i kön in till Winter Garden Theatre, där vi ska se "Mamma Mia". (- först svensk-ägd restaurang och nu Mamma Mia - det är nästan så man glömmer att man inte är i Sverige. Eller, nä. Nu ljög jag. Sorry.) Efter att ha blivit kallade "the von Trapp Family" av ett äldre par i kön (chefen fann det inte lika roligt som jag), blev vi äntligen insläppta och letade rätt på våra platser. Teatern var otroligt vacker med sirliga dekorationer, takmålningar och balkonger. Sen drog det igång.
- Helt otroligt. Musikaler är grymt underskattade. Vilka talanger!




Att åka bil genom New Yorks gator precis när det börjar skymma och regnet sakta börjar smattra på rutorna - det är inte helt fel. Vi körde runt (och runt, föraren var lite vilse) och åkte bland annat förbi "Ground Zero" (där Twin Towers stod en gång i tiden). Lite mäktigt. Och vemodigt. Det var en väldigt stor yta som var tom...
När vi väl kom fram, dit vi skulle in the first place; Soho hopppade vi av. Vi promenerade runt, kollade på affärer, människor och gatulivet. Det började regna mer och vi letade rätt på ett lämpligt middagsställe. Cobb Sallad, m-m-m. Efter avslutad middag kom servitrisen med klubbor åt barnen. Fyra klubbor...



Over and out, jag har en klubba att äta.

torsdag 11 september 2008

Mamma Mia, Tuppen är Död!

Här får man höra!
Visst händer det saker när man inte är hemma. Senaste nyheterna hemifrån skogen är dystra.
Tuppen, även känd som "Tuppen utan fötter", är död.
Tuppen och tre hönor gick åt när tre stora hundar lyckats hitta in - och stänga in sig själva - i hönsgården en tidig morgon. "Det var fullt med fjädrar överallt" säger ett ögonvittne.
Hundarna som är skyldiga till "Dråp av Fjäderfä" tillhörde en granne och deras dotter. Förlusten är ersatt med Hedemorahönorna Molly, Milly och tuppen Toffeefee.


I Amerikat händer det också saker. I morse när jag var ute och sprang såg jag en Chipmunk (du vet, en sån där som Piff och Puff - en jordekorre). Spännande.
Vid 11-snåret åkte Chefen och jag Highway 95 norrut mot Norwalk där det finns en "svenskaffär". Knäckebröd, kaviar, hushållsost, lösviktsgodis, träskor, köttbullar - you name it! Nu är skafferiet proppat med nödvändigheter.

Lördag närmar sig. Lördag innebär tågfärd in till Manhattan, Times Square och Broadway. Jag ska på Broadway! Vi ska se Mamma Mia. På Broadway...







- Sa jag förresten att jag ska på Broadway?!

onsdag 10 september 2008

Onsdagmorgon, Take the Money and Run,

Kidsen är i skolan, sängarna bäddade och hunden promenerad.
Jag är hemma och väntar på att en elektriker ska dyka upp.
Både igår och i förrgår var det strömavbrott till och från - och världens åskväder! Tydligen finns det någon slags back-up i huset vid "power outages". Konstigt nog valde huset att prioritera ström på mitt rum (-t om i garderoben) före kylskåpet, frysen, diskmaskinen... Bra där. Bra val. Inte för att jag kan klaga egentligen - det är ju väldigt bra att kunna se sina kläder på morgonen när man ska klä på sig...
Mjölken däremot, mådde inte så bra.
När strömmen väl behagade att komma tillbaka till kvarteret fungerade kylen & co fortfarande inte. Till mjölkens och mitt förtret. Idag får kidsen äta "hot lunch" i skolan - eftersom mikron inte heller ville samarbeta i morse kunde jag inte värma och förbereda lunch att skicka med.

I övrigt går livet sin gilla gång här på Walsh Lane. Dagarna börjar rulla på. Snart helg. På lördag planerar jag att göra min första tur in till New York.
Spännande.
Det känns schysst att kunna fara in lite nu och då, kunna bekanta sig med staden istället för att för försöka hinna med så mycket som möjligt på en gång. I'm gonna take my time.

Igår när jag var ute med Max (hunden, alltså) mötte jag en farbror som undrade om det var en Terrier-something jag var ute och gick med. Jag förklarade att det var en Miniature Schnauzer. Han undrade vilken kennel jag fått honom ifrån - han var nämligen sugen på att skaffa en själv. "From SWEDEN?! That's a long trip..."
Pratsam som han var berättade han vidare att hans hund, en Terrier-någonting, som han förövrigt köpt av sin son när denne började studera på Collage, hade varit med i många tävlingar - och vunnit. Hundens mamma (the Bitch, that is) hade tydligen varit en de bästa utställningshundarna i USA (där ser man...). Hon hette "Cash".
Farbroderna hund, Cash's puppy, gissa vad den hette?
- "Take the Money and Run".
Men de kallade den för Jeff.

måndag 8 september 2008

My Hood.














Så kan det se ut
när man går ut
med hunden en
solig förmiddag.




























lördag 6 september 2008

Nå.

Det är lördag och jag lyssnar på Moneybrother.
Jag väntar.
Väntar på Hannah, väntar på mobil, väntar på
att köpa gitarr, väntar på att explore the BIG APPLE.
Väntar i godan ro, dock. "Ingen brådska i Brädgårn".

Det är varmt ute och har varit så ända sen vi kom hit.
Igår och i förrgår var det över 30grader. I skuggan.
Trots att det är mulet idag är det nästan lika varm,
29* för att vara exakt. Det är så otroligt fuktigt i
luften också., så när man öppnar dörren känns
det som att gå in i en vägg. Rakt in i väggen och ut
i en kombinerad bastu och växthus. Sweet. (Sweat?)

I dag ska det dessutom komma förbi en liten storm,
also known as Hannah. Hon har varit och härjat på
Haiti, krävt några människoliv, och nu är hon alltså
påväg hit. Förhoppningsvis har hon lugnat sig lite...
(Dämpa dig, kvinna!)

Varför pratar man alltid väder?! Nå. Nog om detta.

För er som inte visste det så befinner jag mig numera
i Greenwich, CT. Området som vi bor i heter Belle Haven
och är en liten udde fylld med stora hus och stora träd och
stora gräsmattor och tennisplaner och pooler och fina bilar.
Ytterst välmående, alltså.
Huset vi bor i tillhör nog ett av de mindre husen.
- Och nej, jag har fortrarande inte provat hissen!


Bilder kommer, jag lovar.

NY-tripp kommer också, så snart jag fått tag på mobilen
jag ska få låna! Tänkte att det kanske kan vara bra att ha
med en telefon om man ska utforska Manhattan själv.

Nå. Det var allt för nu.
Keep it real!

Over and Out.

torsdag 4 september 2008

So it beginns...

Nu har jag åkt dit också.


Damn.

- Jag som aldrig skulle skaffa blogg.