Så har ännu en vecka gått. Fort.
I onsdags var det "snow day", inställd skola och lyckliga barn. Torsdagen var en "90-minute delay-day" då det regnat på snön som kom dagen innan och förvandlat vägarna till något man skulle kunna åka spark på (if only i had a spark...).
Har nyss utfodrat kidsen och byggt kojor. Rangers spelar mot Boston.
Ikväll blir det vin hos L och N nere i Meatpacking, Manhattan. Nice!
I morgon börjar Februari och nedräkningen... snart besök! ^^
Sa jag förresten att någon trodde att jag hade en affär med kickboxningstränaren?! Jag drar historien en annan gång. - Och har jag förresten berättat historien om Chipmunken än?
lördag 31 januari 2009
tisdag 27 januari 2009
måndag 26 januari 2009
Dagens ord
Får du ibland ett ord på hjärnan? Ett ord som du inte har den blekaste aning varifrån det kommer, hur det kom dit eller ens vad det betyder?
Welcome to my world.
Ordet som bestämde sig för att dyka upp innanför mitt skallben i morse var "purgatory".
Översättningen enligt tyda.se blev följande:
- skärseld
- pinorum
"den plats där enligt enligt katoliker människor hamnar direkt efter döden för att genomgå rening från synd för att sedan hamna i himlen."
Eh. Kul.
Undra om mitt undermedvetna vill säga mig något?
Welcome to my world.
Ordet som bestämde sig för att dyka upp innanför mitt skallben i morse var "purgatory".
Översättningen enligt tyda.se blev följande:
- skärseld
- pinorum
"den plats där enligt enligt katoliker människor hamnar direkt efter döden för att genomgå rening från synd för att sedan hamna i himlen."
Eh. Kul.
Undra om mitt undermedvetna vill säga mig något?
söndag 25 januari 2009
lördag 24 januari 2009
Webster Hall
Min egen version av "Home Alone" fortsätter. Kanske inte lika händelserikt som för Macaulay Culkin, men nog så härligt. Nu har jag just kommit in efter en promenad med Schnauzern.
Igår var det som bekant lördag och koncert i Webster Hall. Doors at 6pm. Spelningen började inte förrän 7.30, så det blev lite dö-tid däremellan.
Snubben som öppnade rockade loss på banjo och hade back-up av en grymt rytmisk kille på någon slags hemagjord trumanordning som han spelade på med händerna och en visp.
Sen var det dags för mr Joshua Radin. Det blev knäpptyst i lokalen och alla bara lyssnade. Det visade sig att banjosnubben och trummkillen var del av bandet tillsammans med en pianist, en karl på cello och en gänglig man som bytte mellan bas och ståbas. Sweet.
De var grymt musikaliska. När man kan i stort sett alla låtar de spelar är det så läckert när de kör helt andra versioner, rockar sönder de lugnaste låtar och gör heart-ripping ballader av de svängigare hitsen.
Hursomhaver, spelningen var grym och mr. Radin bjöd på sig själv och charmade på ett småblygt sätt. Jag stod på en läktare alldeles snett ovanför scenen. Mitt i ett mellansnack tittar han upp - på mig - rakt i ögonen - och ler.
Och jag dör. Får en hjärtattack, singlar ner på golvet och susar sedan upp till himlen och ser resten av spelningen därifrån.

Just det, sen spelade Dar Williams också. Aldrig hört förut, men hon var bra, speciellt den här låten gillade jag. Något att relatera till liksom.
Igår var det som bekant lördag och koncert i Webster Hall. Doors at 6pm. Spelningen började inte förrän 7.30, så det blev lite dö-tid däremellan.
Snubben som öppnade rockade loss på banjo och hade back-up av en grymt rytmisk kille på någon slags hemagjord trumanordning som han spelade på med händerna och en visp.
Sen var det dags för mr Joshua Radin. Det blev knäpptyst i lokalen och alla bara lyssnade. Det visade sig att banjosnubben och trummkillen var del av bandet tillsammans med en pianist, en karl på cello och en gänglig man som bytte mellan bas och ståbas. Sweet.
De var grymt musikaliska. När man kan i stort sett alla låtar de spelar är det så läckert när de kör helt andra versioner, rockar sönder de lugnaste låtar och gör heart-ripping ballader av de svängigare hitsen.
Hursomhaver, spelningen var grym och mr. Radin bjöd på sig själv och charmade på ett småblygt sätt. Jag stod på en läktare alldeles snett ovanför scenen. Mitt i ett mellansnack tittar han upp - på mig - rakt i ögonen - och ler.
Och jag dör. Får en hjärtattack, singlar ner på golvet och susar sedan upp till himlen och ser resten av spelningen därifrån.
Just det, sen spelade Dar Williams också. Aldrig hört förut, men hon var bra, speciellt den här låten gillade jag. Något att relatera till liksom.
torsdag 22 januari 2009
Torsdagstankar
Nu har jag äntligen köpt julklappsskorna. Skinnstövlar - mhm - oh, yeah. Mellanbruna, träklack och tre metallknappar på skaftet. Inte helt fel!
Fikade på ett av de mysigaste cafeén i dag, nere i Greenwich Village. Cafe Esperanto - always open. Det är ett sånt där ställe man kan sitta en halv dag på och bara kolla på folk, dricka koffein, äta frukost, plugga, rita eller vad man nu vill.
I morgon ska jag på konsert, misann.
Joshua Radin.
Efter det kanske jag sluter upp med folk för drink i Meatpacking.
Vi får se.
Fikade på ett av de mysigaste cafeén i dag, nere i Greenwich Village. Cafe Esperanto - always open. Det är ett sånt där ställe man kan sitta en halv dag på och bara kolla på folk, dricka koffein, äta frukost, plugga, rita eller vad man nu vill.
I morgon ska jag på konsert, misann.
Joshua Radin.
Efter det kanske jag sluter upp med folk för drink i Meatpacking.
Vi får se.
onsdag 21 januari 2009
Sleep in
Nu är jag alldeles ensam hemma sånär som på en städtant eller två.
Hus- och hundvakt i några dagar. Sovmorgon. Sweet.
Hus- och hundvakt i några dagar. Sovmorgon. Sweet.
söndag 18 januari 2009
Schweinigt kallt - men kul
Lördagsmorgon kom och jag vaknade härligt utvilad och lagom taggad. Drog på mig en kofta över nattlinnet ("skyl dig själv, Johanna!" hörde jag en röst i mitt huvud säga) och kilade en trappa upp för att ansluta mig till frukostätandet. Det är något speciellt med helgfrukost. Att kunna sitta länge med kaffekoppen och kanske sörpla i sig en nygjord smoothie, det är inte helt fel, tycker jag.
Sen kollade jag på termometern, satte smoothien i halsen och konstaterade att det var minus 15 grder ute. Cecius, that is. Att skynda sig och promenera till tåget till stan kändes plötsligt inte lika frestande.
Vid halvtvå-snåret lyckades jag styra upp snålskjuts då resten av folket i huset skulle åka, först åt mitt håll, sen vidare till biografen i Port Chester för att se filmen Mall Cop.
Väl inne på Man-hattan (som vi fortfarande säger på äkta norrländskt manér) trotsade jag den bitande kylan och begav mig på promenad mot FIT, Fashion Institute of Technology. Väl framme, med rinnande näsa och ingen känsel i tårna på höger fot (jag undrar om den ena skon är kallare än den andra?), kikade jag på utställningarna "Seduction" och "Gothic: Dark Glamour". Det är alltså kläder det handlar om här, kanske jag bör tillägga.
Hursomhaver, mycket intressanta och spännande utställningar. Den sistnämda hade mycket high-fashion-designer-kläder och väldigt spännande set, med bla ruiner, monterglas som helt plötsligt blev till speglar, en fullmåne på väggen och höga staket i smide. Känsla.
Klockan sju mötte jag upp med L och hennes pv N. Vi headade ner till East Village och hittade oss en liten mysig italiensk resturang med charmig inredning, musik som förde tankarna till en liten bergsby i norra Andorra och väldigt god mat. Tanken var att vi skulle gå på jazzklubb sen, men vi hittade ingen bra. Antingen hade de slutat med live musik, eller så hade de 15 dollar i inträde. Så nej, he bidde int nå.
I jakten gick vi förbi ett litet hål-i-väggen-ställe på hörnet av B och 3rd, tror jag. BanjOjim's hette det. Vi kikade in. Stället var väl ungefär lite större än mitt rum, knökat med folk som lyssnar på der galna livebandet bestående av tre killar 40+. Sångaren svettades som om han just sprungit Vättern runt (av hans fysik att döma hade han aldrig sprungit. Någonsin). Basisten var en nambricka på skjortan ifrån att jobba på ett frikyrkligt dataföretag. Trummisen syntes inte bakom högtalarna.
Taxi till Greenwich Village. Ingen jazz. Ett hak fullt av högljudda, brednackade jänkare fik det bli. Pitchers. Vidare till Chelsea där vi tydligen stod på en lista på ett nytt ställe. För nytt, för lite folk. Vidare. Dansade några timmar innan det var dags att ta en cab, hoppa på tåget, ta en cab, ringa på dörren och sova.
Nu ska jag spela lite gitarr.
Sen kollade jag på termometern, satte smoothien i halsen och konstaterade att det var minus 15 grder ute. Cecius, that is. Att skynda sig och promenera till tåget till stan kändes plötsligt inte lika frestande.
Vid halvtvå-snåret lyckades jag styra upp snålskjuts då resten av folket i huset skulle åka, först åt mitt håll, sen vidare till biografen i Port Chester för att se filmen Mall Cop.
Väl inne på Man-hattan (som vi fortfarande säger på äkta norrländskt manér) trotsade jag den bitande kylan och begav mig på promenad mot FIT, Fashion Institute of Technology. Väl framme, med rinnande näsa och ingen känsel i tårna på höger fot (jag undrar om den ena skon är kallare än den andra?), kikade jag på utställningarna "Seduction" och "Gothic: Dark Glamour". Det är alltså kläder det handlar om här, kanske jag bör tillägga.
Hursomhaver, mycket intressanta och spännande utställningar. Den sistnämda hade mycket high-fashion-designer-kläder och väldigt spännande set, med bla ruiner, monterglas som helt plötsligt blev till speglar, en fullmåne på väggen och höga staket i smide. Känsla.
Klockan sju mötte jag upp med L och hennes pv N. Vi headade ner till East Village och hittade oss en liten mysig italiensk resturang med charmig inredning, musik som förde tankarna till en liten bergsby i norra Andorra och väldigt god mat. Tanken var att vi skulle gå på jazzklubb sen, men vi hittade ingen bra. Antingen hade de slutat med live musik, eller så hade de 15 dollar i inträde. Så nej, he bidde int nå.
I jakten gick vi förbi ett litet hål-i-väggen-ställe på hörnet av B och 3rd, tror jag. BanjOjim's hette det. Vi kikade in. Stället var väl ungefär lite större än mitt rum, knökat med folk som lyssnar på der galna livebandet bestående av tre killar 40+. Sångaren svettades som om han just sprungit Vättern runt (av hans fysik att döma hade han aldrig sprungit. Någonsin). Basisten var en nambricka på skjortan ifrån att jobba på ett frikyrkligt dataföretag. Trummisen syntes inte bakom högtalarna.
Taxi till Greenwich Village. Ingen jazz. Ett hak fullt av högljudda, brednackade jänkare fik det bli. Pitchers. Vidare till Chelsea där vi tydligen stod på en lista på ett nytt ställe. För nytt, för lite folk. Vidare. Dansade några timmar innan det var dags att ta en cab, hoppa på tåget, ta en cab, ringa på dörren och sova.
Nu ska jag spela lite gitarr.
fredag 16 januari 2009
Iförd randigt förkläde
Idag är det minus 14 grader ute. Det isar i kinderna (mycket att frysa om för min del där!) och känns som hemma. Mysig på ett lite underligt sätt.
Annars gör jag köttbullar, lyssnar på Christer, tvättar sängkläder, passar på att sjunga på tok för högt när ingen är hemma, beställer sushi till middag, förundras över lustiga sammanträffanden och ska snart fixa snack åt kidsen och kaffe och chefen och dennas svärmor när hela högen kommer hem igen.
Sen har jag fått en chokladask idag också. Får det lov att vara en Double Chocolate Truffle till kaffet, kanske?
Annars gör jag köttbullar, lyssnar på Christer, tvättar sängkläder, passar på att sjunga på tok för högt när ingen är hemma, beställer sushi till middag, förundras över lustiga sammanträffanden och ska snart fixa snack åt kidsen och kaffe och chefen och dennas svärmor när hela högen kommer hem igen.
Sen har jag fått en chokladask idag också. Får det lov att vara en Double Chocolate Truffle till kaffet, kanske?
tisdag 13 januari 2009
Posten och piercings
Vad sysslar Posten med egentligen? Idag kom några julkort fram som chefen skickade långt innan jul. Wierd. Tänkte först att det kanske finns någon KarlBertil som står och sorterar undan de finaste julkorten, eller något, men det stämde som inte. "Att ta från de rika och ge till de de fattiga" har inte direkt något med julkort att göra.
- Även om det var ett väldigt fint julkort chefsfamiljen hade i år...
Brev är väldigt roliga, både att få och att skicka. Mer sånt!
För ett tag sedan fick jag ett brev från Stockholm, innehållande zum Biespiel hela trettio dollores. Sweet. Annika, det blev en tungpiercing. Tack ska du ha!
Sen är det ju inte alls länge kvar till februari då halva Moliden i form av systrarna Esberg kommer på besök till Nev Jårk. Längtar!
Nu; åter till potatisugnsbakningen och pastakokandet och rörorgörandet och framdukandet.
Peace!
- Även om det var ett väldigt fint julkort chefsfamiljen hade i år...
Brev är väldigt roliga, både att få och att skicka. Mer sånt!
För ett tag sedan fick jag ett brev från Stockholm, innehållande zum Biespiel hela trettio dollores. Sweet. Annika, det blev en tungpiercing. Tack ska du ha!
Sen är det ju inte alls länge kvar till februari då halva Moliden i form av systrarna Esberg kommer på besök till Nev Jårk. Längtar!
Nu; åter till potatisugnsbakningen och pastakokandet och rörorgörandet och framdukandet.
Peace!
måndag 12 januari 2009
söndag 11 januari 2009
lördag 10 januari 2009
Den sjunde kom och gick.
Jo, jag lever fortfarande - och New York är kvar. Phew.
I övrigt har allt lunkat på alldeles som vanligt, det mesta i varje fall. Lämnade förresten igen boken som Douglas (ni vet, farbrorn som jobbar i den lilla vaktstugan) har skrivit, efter att ha tagit mig långt tid för att läsa igenom. Väldigt fyndig bok. Förhoppningsvis blir den publicerad.
Nu i veckan har jag även kickat min kickboxningslärares ass. Bokstavligt talat.
Nu är det snö ute igen. Ingen ordning på vädret här. Jag snörade i varje fall på mig skorna i morse (visst räknas det fortfarande som morgon klockan efter 11.30 på en helg..?) och tog tag i mitt liv och tog mig till tåget. Downtown var det inte lika farligt med snö - till en början. Kilade runt vid Union Square och mötte upp med Lina från luciakören och hennes PV för fika.
På Joe's Coffe Art spenderades näskommande timme. Mycket trevligt.
Efter kaffesörplande och struntpratande sade vi tack och hej och jag gick Broadway ner mot Soho. Innan Soho (as in South of Houston), i Noho (as in North of, ja du fattar) stod det en tant och skrek på gatan. Hon skakade, vek sig dubbel och skrek att hon hade en "gift from God". Hon var en sån som folk går omvägar runt, skruvar obekvämt på sig och försöker att titta bort.
Trasig.
Alldeles efter det höll jag på att bli trasig jag med, fast mer fysiskt då; mosad. Kilade över gatan då det inte kom några bilar alls. Det är en enkelrikad gatan och de enda bilarna jag ser står vid ett rödljus två blocks upp. Börjar gå. Ut från en sidogata ett kvarter upp kommer en Range Rover (som jag bara vet vad den heter för jag har kört en sån, yo) farandes i ungefär tvåhundranittiåtta km/h. I snöslasket. Kul.
Nu var det ju ingen fara på taket, jag sprang och hann över gatan utan att bli överkörd, men ändå. Lagom kul om jag halkat eller nått.
Well, well (som önskebrunnen sa),
jag berättar mer senare.
- Ja, det finns mer att berätta.
Kommer hamstern Agnetha någonsin få veta vem hennes biologiske far är?
Hur fungerar egentligen en tandläkarborr?
Why did the chicken cross the road?
Missa inte den spännande
fortsättningen.
Keep posted.
I övrigt har allt lunkat på alldeles som vanligt, det mesta i varje fall. Lämnade förresten igen boken som Douglas (ni vet, farbrorn som jobbar i den lilla vaktstugan) har skrivit, efter att ha tagit mig långt tid för att läsa igenom. Väldigt fyndig bok. Förhoppningsvis blir den publicerad.
Nu i veckan har jag även kickat min kickboxningslärares ass. Bokstavligt talat.
Nu är det snö ute igen. Ingen ordning på vädret här. Jag snörade i varje fall på mig skorna i morse (visst räknas det fortfarande som morgon klockan efter 11.30 på en helg..?) och tog tag i mitt liv och tog mig till tåget. Downtown var det inte lika farligt med snö - till en början. Kilade runt vid Union Square och mötte upp med Lina från luciakören och hennes PV för fika.
På Joe's Coffe Art spenderades näskommande timme. Mycket trevligt.
Efter kaffesörplande och struntpratande sade vi tack och hej och jag gick Broadway ner mot Soho. Innan Soho (as in South of Houston), i Noho (as in North of, ja du fattar) stod det en tant och skrek på gatan. Hon skakade, vek sig dubbel och skrek att hon hade en "gift from God". Hon var en sån som folk går omvägar runt, skruvar obekvämt på sig och försöker att titta bort.
Trasig.
Alldeles efter det höll jag på att bli trasig jag med, fast mer fysiskt då; mosad. Kilade över gatan då det inte kom några bilar alls. Det är en enkelrikad gatan och de enda bilarna jag ser står vid ett rödljus två blocks upp. Börjar gå. Ut från en sidogata ett kvarter upp kommer en Range Rover (som jag bara vet vad den heter för jag har kört en sån, yo) farandes i ungefär tvåhundranittiåtta km/h. I snöslasket. Kul.
Nu var det ju ingen fara på taket, jag sprang och hann över gatan utan att bli överkörd, men ändå. Lagom kul om jag halkat eller nått.
Well, well (som önskebrunnen sa),
jag berättar mer senare.
- Ja, det finns mer att berätta.
Kommer hamstern Agnetha någonsin få veta vem hennes biologiske far är?
Hur fungerar egentligen en tandläkarborr?
Why did the chicken cross the road?
Missa inte den spännande
fortsättningen.
Keep posted.
onsdag 7 januari 2009
Onsdagsmorgon klockan 7.02
Efter att för 27 minuter sedan klivit upp, klätt på mig och förberett mig för jobbets morgonsysslor hör jag på lokalradion att alla skolor ha "90 minute delay" due to vädret.
Det är underkylt regn och halka, 33 grader Farenheit och icy.
Igår på News 12 Connecticut hade de ett inslag om halkkörning. Reportern satt påpälsad i sin bil som långsamt körde runt på en tom och isig parkeringsplats. En expert satt på passagerarsätet och guiade honom genom den riskfyllda körningen i cirka 12km/h på det förrädiska underlaget. Viktiga tips serverades tittarna. Hur man ska styra, hur man ska bromsa, hur man ska titta dit man styr - inte på det man vill undvika att köra in i. De rekomenderade även att tittarna letade upp en egen tom och halking parkering för att öva. Practice makes perfect.
Mataffären var sprängfylld med folk igår när jag åkte (escalade, yo) och handlade. De bunkrade upp. Inför halkan...
Jag säger då det.
I övrigt är det väldigt mycket som vanligt. Skolan började i måndags för kidsen. Slut på jullov, åter till vardagen. Efter juluppehåll från Kickboxingen sparkade jag igång igen.
I'm oh-so-sore.
En läskig grej;
- Chefen har en bekant, vars flickvän kommer ifrån Mellanöstern någonstans. I helgen åkte Flickvännen taxi (eller om det var limo). Mannen som körde verkade vara från samma regioner. Väl framme dit hon nu skulle, tänkte hon betala - men han sa att det var ok, hon verkade vara good for her money, eller något. Hon tackar och ska kliva ur bilen då han tillägger något i stil med: "Don't be in New York on the 7th..."
Det är den sjunde idag.
Jag ska inte in till stan' idag.
Det är underkylt regn och halka, 33 grader Farenheit och icy.
Igår på News 12 Connecticut hade de ett inslag om halkkörning. Reportern satt påpälsad i sin bil som långsamt körde runt på en tom och isig parkeringsplats. En expert satt på passagerarsätet och guiade honom genom den riskfyllda körningen i cirka 12km/h på det förrädiska underlaget. Viktiga tips serverades tittarna. Hur man ska styra, hur man ska bromsa, hur man ska titta dit man styr - inte på det man vill undvika att köra in i. De rekomenderade även att tittarna letade upp en egen tom och halking parkering för att öva. Practice makes perfect.
Mataffären var sprängfylld med folk igår när jag åkte (escalade, yo) och handlade. De bunkrade upp. Inför halkan...
Jag säger då det.
I övrigt är det väldigt mycket som vanligt. Skolan började i måndags för kidsen. Slut på jullov, åter till vardagen. Efter juluppehåll från Kickboxingen sparkade jag igång igen.
I'm oh-so-sore.
En läskig grej;
- Chefen har en bekant, vars flickvän kommer ifrån Mellanöstern någonstans. I helgen åkte Flickvännen taxi (eller om det var limo). Mannen som körde verkade vara från samma regioner. Väl framme dit hon nu skulle, tänkte hon betala - men han sa att det var ok, hon verkade vara good for her money, eller något. Hon tackar och ska kliva ur bilen då han tillägger något i stil med: "Don't be in New York on the 7th..."
Det är den sjunde idag.
Jag ska inte in till stan' idag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


