Igår var det som bekant lördag och koncert i Webster Hall. Doors at 6pm. Spelningen började inte förrän 7.30, så det blev lite dö-tid däremellan.
Snubben som öppnade rockade loss på banjo och hade back-up av en grymt rytmisk kille på någon slags hemagjord trumanordning som han spelade på med händerna och en visp.
Sen var det dags för mr Joshua Radin. Det blev knäpptyst i lokalen och alla bara lyssnade. Det visade sig att banjosnubben och trummkillen var del av bandet tillsammans med en pianist, en karl på cello och en gänglig man som bytte mellan bas och ståbas. Sweet.
De var grymt musikaliska. När man kan i stort sett alla låtar de spelar är det så läckert när de kör helt andra versioner, rockar sönder de lugnaste låtar och gör heart-ripping ballader av de svängigare hitsen.
Hursomhaver, spelningen var grym och mr. Radin bjöd på sig själv och charmade på ett småblygt sätt. Jag stod på en läktare alldeles snett ovanför scenen. Mitt i ett mellansnack tittar han upp - på mig - rakt i ögonen - och ler.
Och jag dör. Får en hjärtattack, singlar ner på golvet och susar sedan upp till himlen och ser resten av spelningen därifrån.
Just det, sen spelade Dar Williams också. Aldrig hört förut, men hon var bra, speciellt den här låten gillade jag. Något att relatera till liksom.

3 kommentarer:
Så nu ska du gifta dig med både mr Radin och mr Gonzales? :)
Ja, man får ju offra sig.
Tänk vilken lycklig familj vi skulle bli! :)
"her boyfriends name is Tom but we call him Mr Romance" hmm relaterades det inte till den här låten?;) JOHANNA har du glömt att berätta nåt viktigt för mig nu???
Skicka en kommentar