tisdag 23 september 2008

Life's full of tough choices.

Morgondagen visade sig oväntat bli en ledig oas mitt i veckan.
Jag jobbar söndag istället för onsdag. Fair enough.

En hel dag som bara är min. Vad ska man hitta på då? Ska man stanna hemma och heja på när Irina och Irina onsdagsstädar och mumlar på Polska? Ska man promenera ner till havet och sitta på en flytbrygga och dricka kaffe och teckna? Spela trummor i källaren?
- Eller ska man fara in till Central Park?


Central Park it is.

måndag 22 september 2008

fredag 19 september 2008

Oh yeah...

Me, myself and I are going downtown Manhattan today.

onsdag 17 september 2008

...det är inte första gången heller.

Jag gjorde just en sak jag drömde i somras att jag skulle göra.
Mycket märklig känsla.








tisdag 16 september 2008

Kaffekoppar och fullmåne

Sitter på mitt rum och dricker kaffe ur en svart dödskallemugg. Från Indiska. En likadan som Elina har, eller i alla fall har haft. Det är en bra mugg, kaffet smakar gott ur den. Har du tänkt på det någon gång, att alla muggar inte är lika goda att dricka ur?

Om tjugo minuter ska mr. Telephone -guy-Jason dyka upp och fixa datorn uppe i hallen. Den behöver ett "wireless"-kort för att internet ska fungera (det finns nämligen inget uttag i närheten). Förra gången han var här, i torsdags, skulle han ha haft med sig kortet, men kom istället hit och konstaterade att det behövdes ett kort (vilket han redan konstaterat gången innan). Här går det undan.
Hoppas bara han inte har med sig kaffe till mig.

Kallt var det i morse också, ynka 16 grader - kallaste morgonen hittills. Väldigt skönt faktiskt. Det luktade höst också. Sweet.

Igårkväll var det fullmåne. Jag var ute och promenerade hunden runt sju-snåret, precis när det börjar bli mörkt. - Och när det väl blir mörkt här blir det mörkt - och undan går det. Luften var ljum och syrsor och annat knytt harklade sig och stämde upp någon slags sång. Det är aldrig tyst här om kvällarna. Det är inte som i Sverige när man hör en syrsa (och då är det ju oftast just en man hör också) spela, nej, här är det som om själva luften vibrerar med ljud från tusen syrsor. Eller nått... Hursomhaver, jag och doggen promenerade ner till havet och the Belle Haven Club. I viken låg vattnet stilla. Fullmånen sken över träden på udden och speglades i havet. Långa bryggor dräkta i små lampor ledde ut mot det mörka havet och de små ljuspunkerna långt bort på andra sidan. Segelbåtarna låg sakta och guppade. Jag stod längst ut på en av bryggorna och bara andades in allt. Stjänorna, månen, havet - allt.
Det var så fint helt enkelt.
Ett überromantiskt tilllfälle, så betagande att man kunnat kyssa första bästa människa som promenerat förbi. Inte en själ såg jag. Hur kan man inte vara ute en sån här kväll? tänkte jag. Hur kan man sitta innne och se på TV eller what-ever när det är så otroligt vackert ute?
Sen blev hunden less, så vi gick hem och såg på Projekt Runway i repris.

söndag 14 september 2008

New York, New York

56st street, between Park and Madison Avenues

Precis som planerat: Klockan 10.00 sharp (ok, det blev mer 10.27) rullade vi ut från Walsh Lane
(mer Escalade-åkande åt folken - damn, de där bilarna är schyssta!). Med inhyrd chaufför (som förövrigt lät som en sovande hund när han andades - eller vad han nu gjorde) tog det inte länge innnan vi lämnade Connecticut och susade in i New York och Manhattan. Vårt första stopp för dagen blev restaurangen Aquavit, som vi efter mycket om och men och telefonsamtal hittade. Mm-m . Godare "Gravlax" får man leta efter).


Nästa anhalt: Broadway.Broadway. Att mina ögon vid det här laget inte ploppat ut ur sina hålor är lite av ett under. Det är så otroligt mycket att ta in. Byggnader, som är så höga att de tycks luta sig över dig och täcka himlen, är fyllda med billboards, skyltar, lampor, TV-skärmar och allting tycks blinka i samma takt som gatorna pulserar med liv. Hektiska vägkorsningar fyllda med tutande taxibilar (gula, såklart) och ett hav av pedestriants i alla möjliga färger, former och stilar (och sinnestillstånd) som väller över övergångsställena.
"Plopp, plopp" - there goes my eyes.


Klockan börjar närma sig "dags att gå in och ta plats" och vi ställer oss i kön in till Winter Garden Theatre, där vi ska se "Mamma Mia". (- först svensk-ägd restaurang och nu Mamma Mia - det är nästan så man glömmer att man inte är i Sverige. Eller, nä. Nu ljög jag. Sorry.) Efter att ha blivit kallade "the von Trapp Family" av ett äldre par i kön (chefen fann det inte lika roligt som jag), blev vi äntligen insläppta och letade rätt på våra platser. Teatern var otroligt vacker med sirliga dekorationer, takmålningar och balkonger. Sen drog det igång.
- Helt otroligt. Musikaler är grymt underskattade. Vilka talanger!




Att åka bil genom New Yorks gator precis när det börjar skymma och regnet sakta börjar smattra på rutorna - det är inte helt fel. Vi körde runt (och runt, föraren var lite vilse) och åkte bland annat förbi "Ground Zero" (där Twin Towers stod en gång i tiden). Lite mäktigt. Och vemodigt. Det var en väldigt stor yta som var tom...
När vi väl kom fram, dit vi skulle in the first place; Soho hopppade vi av. Vi promenerade runt, kollade på affärer, människor och gatulivet. Det började regna mer och vi letade rätt på ett lämpligt middagsställe. Cobb Sallad, m-m-m. Efter avslutad middag kom servitrisen med klubbor åt barnen. Fyra klubbor...



Over and out, jag har en klubba att äta.