fredag 3 oktober 2008

One, two - who's counting anyway?

Fredagkväll. Arbetsveckan är avslutad och avklarad. Tandläkarbesök och källarrensning; check. Done.
Nyss hade vi myskväll och såg på "Nims Island" och mumsade popcorn och Marianne (tantgodiset, du vet. Mmm). Helt OK film måste jag erkänna.
Hursomhaver har Barnkammaren stängt nu och jag har trippat trappen ner till mitt lilla krypin. Ella Fitzgeralds ljuva stämma ljuder ur högtalarna på min dator och själv sitter jag och smuttar på ett glas rödvin (ok, det är glas nr 2). Mycket gott. Det var säkert dyrt också. Lite synd att man inte kan något som helst om jästa vindruvor, det verkar vara en hel vetenskap det där.
I morgon, lördag that is, blir det nog en tur söderöver. Kanske shoppar jag lite, kanske dricker jag kaffe med en fellow-öviksbo. Vi får se. Först ska jag ta en sovmorgon och sen ska jag njuta av att inte springa efter frukost. På måndag ska förresten jag och Chefen fara på Kick Boxing! Det ska bli skoj. Jobbigt har jag hört att det ska vara. Härligt.

Tänk att det redan är Oktober. Tredje oktober. Time flies, som de säger (ibland, när andan faller på). Snart är det Halloween, sen är det november och sen är det jul. Ungefär. Här i krokarna har det redan börjats dekorera inför All Hallows Eve. Jag är helt säker på att det inte hinner gå mer än en dag eller två efter den sista oktober innan julpyntningen börjar poppa upp i vart och varannat skyltfönster och på var veranda. "We'll call it Christmas when the adverts begin". Man är ju trots allt i Amerika, intet att förglömma.

Nu börjar det här bli för långt. Ingen orkar läsa ett långt inlägg. Vem okar ens läsa andras bloggar? Borde inte folk ha fullt upp med sina egna liv? Är vi så vilsa att vi måste söka sanningar och identifikation i andra människors ordbajseri?
- I'm just messin' with yah. The wine's kickin' in.

Off I go. Hopefully you to.
- 'Til next time - take care.

torsdag 2 oktober 2008

The bookworm of the House gets a treat and a phone call



Lillkillen som klämde ur sig den eminenta telefonöverlämningsfrasen köpte en bok till mig idag. De hade en "Book Fair" på skolan idag, och varje kid hade fått med sig en smärre summa dollar att köpa sig böcker för. Han valde några böcker till sig själv, men det första han sa när han kom hem var:
"Joeeey, jag har köpt en boook till dig!"
Han hade noga valt boken som var mest "jag". Jag tackade så hemskt mycket. Han motiverade köpet med att jag var "världens bästa människa". Max kom på andra plats.


På tal om "dangerous" - jag pratade med Isabell idag! Mycket trevligt måste jag säga. Hon var lika flummig som vanligt och det var längesen jag skrattade sådär mycket i telefon.
(Hoppas negerpajen - eller havrebollarna - eller vad det nu var - smakade bra!)

Nå. Mer telefontid åt folket. Har du mitt hemnummer? Har jag ditt? Vad väntar vi på?! (..det börjar nästan låta som en lätt desperat raggningsreplik. Bäst jag slutar där. Ja. Bra. Tack. hej.)

Miss ya'll. TTYL!

tisdag 30 september 2008

Thank you for the music,

Elina!
Ett litet paket i den amerikanska brevlådan - till mig! Oh, vad kan det vara? En hemmagjord cd med kick-ass-musik och hälsningar från kära Storasyster, kanske?


- Mmmmmhm (snap, snap, head rotation)! :)

Photoshop är bra och roligt.

måndag 29 september 2008

Jag dog idag.

Hur gör en 6-åring som på bästa möjliga sätt vill lämna över telefonen och sluta prata med sin pappa, som är Schweiz, och fortsätta spela Wii? Jo, han improviserar. Säger det första han kommer att tänka på.

- "Johanna vill prata med dig - hon har hört att du skaffat ett nytt snoppskydd."

Sen kastar han över telefonen och springer iväg. Vad gör man? Jag skrattade så jag höll på dö och svämma över köket med tårar. Skrattade gjordes det även i Schweiz.




Detta kan vara det mest random jag någonsin hört.

söndag 28 september 2008

Ute faller regnet...

Söndag.
Huset är tomt så när som på mig och hunden. Ute faller regnet. Det börjar så smått bli höst. På morgnarna måste man nästan ha jacka nu, så kyligt är det. Idag är det dock rätt varmt, och fuktigt - precis som igår.
Igår hängde himlen grå och blöt över stympade skyskrapor downtown. Luftfuktigheten var högre än en hippie på Woodstock.
Yours Truly var ute på äventyr igen. Denna gång var det SoHo som skulle utforskas. Efter att ha klivit av tåget promenerade jag till 5th Ave där jag hoppade på första (ok, det var andra) bästa buss som skulle söderut. Åkte med några block och klev av nere på 8th Street (klev på vid 42nd) och promenerade genom universitetsområdet och ner mot Houston via Broadway.
Lite shopping blev det allt. ^^

Pratade nyss med Kikki. Kul! Man blir alltid så glad av att prata med folk man inte pratat med på länge... Cred till henne att hon äntligen skaffat Skype!

torsdag 25 september 2008

Så går en dag...

...och kommer aldrig mer åter.
Igår var jag som bekant på äventyr i Manhattan. Igen. Andra gången by myself, third time in total. Stolt kan jag meddela att jag klarade navigationen helt utan att konsultera någon som helst karta. Yey me! Tanken var att jag skulle utforska Central Park (jag säger alltid "Stanley Park"! Nu höll jag på att skriva det också...), vilket jag också gjorde.
- Inte hela parken då, den är grymt stor ska du veta, men en alldeles lagom del; en del stor nog att jag skulle få lagom ont i fötterna, kunna ta lagom många bilder (tills kamerabatteriet bestämde sig för att det var läge att ge upp. Kanske blev den less, vad vet jag. Damn quitter! ) och kunna supa in stämmningen alla människor och musikanter och motionärer och canied almonds och träd. Oh, alla dessa träd! Me likes.


"The Mall"



Pimpad gångtunnel...

Quite a view, huh?

Nårga timmar strosade jag runt. Vädret var precis lagom; luften lite kylig (i mina mått mätt, ni där hemma skulle tycka det var vaaaarmt) och krispig och solen mjuk och varm. Folk med alla möjliga stilar och utföranden att titta på. En kvinna stannade mig och frågade efter "directions". Booyah. Jag tar det som en komplimang. Att folk tycker att man ser så pass världsvan ut att man faller under katergorin "inföding med koll på läget" är schysst. Ett annat test jag redan passerat är när personer i gula jackor med en "jag-jobbar-på-ett-företag-som-tjänar-pengar-på-att-visa-turister-som-du-runt-i-staden-genom-att-sätta-dig-på-en-dubbeldäckare-och-babbla-i-en-mirkofon"-logo på ryggen delar ut reklamblad till passerande. Får man inget blad kan man alltså inte ses som den värsta turisten. Pluspoäng. Kanske är det för att jag har kameran i väskan istället för runt halsen?

Hur som haver så såg jag ännu en sak worth mentioning när jag var i parken. David Blaine hängde upp och ner. 60 timmar skulle han hänga, och när jag såg honom hade han väl en 10-12 timmar kvar att dinga innan den direktsända finalen och "The Dive Of Death". Han såg ofärskämt fräsch ut, måste jag säga.


Nu ska jag börja med Quinoa-salladen vi ska ha till middag. Peace out.