torsdag 16 oktober 2008

Jag har så mycket

Nu har jag äntligen fått min gitarr! Oh, den är så fin, så fin. Nu skall här nötas.
Nu har jag varit på min första Rangers match också. Madison Square Garden var läckert. Mycket folk... Rätt lugnt vid "Employee Entrance" dock, där vi hämtade ut biljetterna. Lustigt att man kan vara i NY, sitta i the Garden, kolla på Rangers och sällskapa med folk från Själevad, Mellansel och Husum. Världen kan vara så liten ibland att man nästan får cellskräck.
Nu har jag varit hos doktorn, tagit blodprov och får snart veta om jag åkt på en släng av Lyme Disease eller inte. "It's likely", sa han - doktorn, så det är till att svälja två blåa tabletter om dagen. Just in case.
Nu har jag inget mer på hjärtat (inte ens ett blåsljud, längre).

måndag 13 oktober 2008

Jag väntar...

...inte vid min mila, men väl på min gitarr. Historien började i lördags då jag packade mig iväg till vad som måste vara var gitarrspelares himmel (jag som egentligen inte spelar - än- var iaf på moln). Tre våningar pure music nere på 14th st, mellan 5th ave och 6th ave. Sweet. När jag efter mycket om och men och lång tid bestämt mig för en gitarr (- som faktiskt var den första jag såg när jag kom in, och tänkte "ooh!") fanns den inte på lagret. Vem händer detta? Alltid mig.
Hur som haver (barnen kär) ordnade gitarrförsäljaren Chris (som inte var helt olik en grizzlybjörn med sitt skägg) så att jag ska få min gura hemskickad. Förhoppningsvis får jag den på fredag. Nöjd och belåten strosade jag senare gatorna med ett gitarrfodral. Ett tomt gitarrfodral.
- Fast det såg ju bra ut, jag fick cred för "NY looken där", för jag "såg ju hemma ut med gitarr", där jag struttade (för jag tror visst att det var det jag gjorde, struttade alltså) SoHos gator fram i min bruna kjol och snörskor. Mötte upp med nyligen citerade Johan B och vi snurrande runt i SoHo, letade oss in i China Town och knallade sedan några kvarter norrut och bytte världsdel igen. Little Italy var otroligt mysigt med många restauranger och uteseveringar. Att kunna sitta ute (i oktober, people!) och äta pasta (min hette något i stil med "... a la Joey".) och dricka vin (som jag slapp välja) och kolla på allt folk (tänkt hela Molidens befolkning på en gata) en lördagkväll är inte helt fel.



4-1 till Rangers - woho!

söndag 12 oktober 2008

tisdag 7 oktober 2008


Se om du hittar någon du känner igen!
.KLICK.


"This image is actually genius."
Äsch, då. ^^

Kick my a**

Någonstans i Greenwich har en middag just avslutats, stökats undan och smälts. En hund har promenerats, ett febrigt barn har det lästs Tomtebobarnen för och nyinköpt Schweizisk choklad har distribuerats för provsmakning. Lätt vemodig musik strömmar från källaren. Någon sjunger med.

Jag kom just på att jag inte skrivit ett brev sen jag kom hit. Jag har iochförsig inte fått något brev heller, men n
ågon måste ju börja. Någonstans.
Sockerdricka i foten. Måste byta sittställning. Sådärja.
I går var det dags att sparka igång trängingssäsongen - bokstavligt talat. 10.30 började Kick Boxingen. Trots en sommar fylld av utebliven träning (och volleyballoon. Säsongen började ju aldrig) och endast några veckors halvambitiös jogg sen jag kom hit, hängde jag med bra. Kul var det. Och svettigt. Efter en timmes sparkande, slagande och svettande återstod språngmarchen hem. Idag är jag (hm, how shall I put this?) MÖR. Men kul var det, och repris blir det på torsdag - förhoppningsvis (kidsen är lediga från skolan, så vi får se om jag kan sneaka en timme eller ej). Tränaren hade faktiskt frågat L. vart jag var idag (yngste herrn i huset hade feber, så vi såg på Spiderman and his Amazing Friends och vilade).

I lördags var jag in till Man-hattan (det är roligare att uttala så, riktigt svenskt och b r e t t). Jag träffade herr Bergström, som är i stan för studier, för en kaffe i Bryant Park. Efter lite shopping från min sida gjorde vi även bort Hard Rock Cafe vid Times Square. Nu kan man stryka det från listan också. Orginal outfitts worn by inga andra än the Beatles strålade i en glasmonter i lougen. Glassigt. Fondväggen med gitarrer gick inte av för hackor (uttrycket!) heller. Drinken "Purle Haze" är förresten mer rosa än något annat.

Såg förresten "The Duchess" härom dagen. Den var bra. Se den. Nå, se den då! (oh, just - den har ju inte kommit till Sverige än... Men när den väl gör det; gör det!)

Idag är det tisdag, snart är det Halloween, November (som kommer att gå såhär - snap - fort) och sen är det jul. Jag vill ha en gitarr.
Hejdå.

fredag 3 oktober 2008

One, two - who's counting anyway?

Fredagkväll. Arbetsveckan är avslutad och avklarad. Tandläkarbesök och källarrensning; check. Done.
Nyss hade vi myskväll och såg på "Nims Island" och mumsade popcorn och Marianne (tantgodiset, du vet. Mmm). Helt OK film måste jag erkänna.
Hursomhaver har Barnkammaren stängt nu och jag har trippat trappen ner till mitt lilla krypin. Ella Fitzgeralds ljuva stämma ljuder ur högtalarna på min dator och själv sitter jag och smuttar på ett glas rödvin (ok, det är glas nr 2). Mycket gott. Det var säkert dyrt också. Lite synd att man inte kan något som helst om jästa vindruvor, det verkar vara en hel vetenskap det där.
I morgon, lördag that is, blir det nog en tur söderöver. Kanske shoppar jag lite, kanske dricker jag kaffe med en fellow-öviksbo. Vi får se. Först ska jag ta en sovmorgon och sen ska jag njuta av att inte springa efter frukost. På måndag ska förresten jag och Chefen fara på Kick Boxing! Det ska bli skoj. Jobbigt har jag hört att det ska vara. Härligt.

Tänk att det redan är Oktober. Tredje oktober. Time flies, som de säger (ibland, när andan faller på). Snart är det Halloween, sen är det november och sen är det jul. Ungefär. Här i krokarna har det redan börjats dekorera inför All Hallows Eve. Jag är helt säker på att det inte hinner gå mer än en dag eller två efter den sista oktober innan julpyntningen börjar poppa upp i vart och varannat skyltfönster och på var veranda. "We'll call it Christmas when the adverts begin". Man är ju trots allt i Amerika, intet att förglömma.

Nu börjar det här bli för långt. Ingen orkar läsa ett långt inlägg. Vem okar ens läsa andras bloggar? Borde inte folk ha fullt upp med sina egna liv? Är vi så vilsa att vi måste söka sanningar och identifikation i andra människors ordbajseri?
- I'm just messin' with yah. The wine's kickin' in.

Off I go. Hopefully you to.
- 'Til next time - take care.

torsdag 2 oktober 2008

The bookworm of the House gets a treat and a phone call



Lillkillen som klämde ur sig den eminenta telefonöverlämningsfrasen köpte en bok till mig idag. De hade en "Book Fair" på skolan idag, och varje kid hade fått med sig en smärre summa dollar att köpa sig böcker för. Han valde några böcker till sig själv, men det första han sa när han kom hem var:
"Joeeey, jag har köpt en boook till dig!"
Han hade noga valt boken som var mest "jag". Jag tackade så hemskt mycket. Han motiverade köpet med att jag var "världens bästa människa". Max kom på andra plats.


På tal om "dangerous" - jag pratade med Isabell idag! Mycket trevligt måste jag säga. Hon var lika flummig som vanligt och det var längesen jag skrattade sådär mycket i telefon.
(Hoppas negerpajen - eller havrebollarna - eller vad det nu var - smakade bra!)

Nå. Mer telefontid åt folket. Har du mitt hemnummer? Har jag ditt? Vad väntar vi på?! (..det börjar nästan låta som en lätt desperat raggningsreplik. Bäst jag slutar där. Ja. Bra. Tack. hej.)

Miss ya'll. TTYL!