fredag 16 januari 2009

- inte för att skryta, men;
herrejävlar, vad goda köttbullarna blev!

Iförd randigt förkläde

Idag är det minus 14 grader ute. Det isar i kinderna (mycket att frysa om för min del där!) och känns som hemma. Mysig på ett lite underligt sätt.
Annars gör jag köttbullar, lyssnar på Christer, tvättar sängkläder, passar på att sjunga på tok för högt när ingen är hemma, beställer sushi till middag, förundras över lustiga sammanträffanden och ska snart fixa snack åt kidsen och kaffe och chefen och dennas svärmor när hela högen kommer hem igen.
Sen har jag fått en chokladask idag också. Får det lov att vara en Double Chocolate Truffle till kaffet, kanske?

tisdag 13 januari 2009

Posten och piercings

Vad sysslar Posten med egentligen? Idag kom några julkort fram som chefen skickade långt innan jul. Wierd. Tänkte först att det kanske finns någon KarlBertil som står och sorterar undan de finaste julkorten, eller något, men det stämde som inte. "Att ta från de rika och ge till de de fattiga" har inte direkt något med julkort att göra.
- Även om det var ett väldigt fint julkort chefsfamiljen hade i år...

Brev är väldigt roliga, både att få och att skicka. Mer sånt!
För ett tag sedan fick jag ett brev från Stockholm, innehållande zum Biespiel hela trettio dollores. Sweet. Annika, det blev en tungpiercing. Tack ska du ha!

Sen är det ju inte alls länge kvar till februari då halva Moliden i form av systrarna Esberg kommer på besök till Nev Jårk. Längtar!

Nu; åter till potatisugnsbakningen och pastakokandet och rörorgörandet och framdukandet.
Peace!

måndag 12 januari 2009

Kolla, kolla

Alla som planerat resa till the States, kolla här.

söndag 11 januari 2009

lördag 10 januari 2009

Den sjunde kom och gick.

Jo, jag lever fortfarande - och New York är kvar. Phew.

I övrigt har allt lunkat på alldeles som vanligt, det mesta i varje fall. Lämnade förresten igen boken som Douglas (ni vet, farbrorn som jobbar i den lilla vaktstugan) har skrivit, efter att ha tagit mig långt tid för att läsa igenom. Väldigt fyndig bok. Förhoppningsvis blir den publicerad.

Nu i veckan har jag även kickat min kickboxningslärares ass. Bokstavligt talat.

Nu är det snö ute igen. Ingen ordning på vädret här. Jag snörade i varje fall på mig skorna i morse (visst räknas det fortfarande som morgon klockan efter 11.30 på en helg..?) och tog tag i mitt liv och tog mig till tåget. Downtown var det inte lika farligt med snö - till en början. Kilade runt vid Union Square och mötte upp med Lina från luciakören och hennes PV för fika.
På Joe's Coffe Art spenderades näskommande timme. Mycket trevligt.
Efter kaffesörplande och struntpratande sade vi tack och hej och jag gick Broadway ner mot Soho. Innan Soho (as in South of Houston), i Noho (as in North of, ja du fattar) stod det en tant och skrek på gatan. Hon skakade, vek sig dubbel och skrek att hon hade en "gift from God". Hon var en sån som folk går omvägar runt, skruvar obekvämt på sig och försöker att titta bort.
Trasig.
Alldeles efter det höll jag på att bli trasig jag med, fast mer fysiskt då; mosad. Kilade över gatan då det inte kom några bilar alls. Det är en enkelrikad gatan och de enda bilarna jag ser står vid ett rödljus två blocks upp. Börjar gå. Ut från en sidogata ett kvarter upp kommer en Range Rover (som jag bara vet vad den heter för jag har kört en sån, yo) farandes i ungefär tvåhundranittiåtta km/h. I snöslasket. Kul.
Nu var det ju ingen fara på taket, jag sprang och hann över gatan utan att bli överkörd, men ändå. Lagom kul om jag halkat eller nått.

Well, well (som önskebrunnen sa),
jag berättar mer senare.
- Ja, det finns mer att berätta.
Kommer hamstern Agnetha någonsin få veta vem hennes biologiske far är?
Hur fungerar egentligen en tandläkarborr?
Why did the chicken cross the road?
Missa inte den spännande
fortsättningen.

Keep posted.

onsdag 7 januari 2009

Onsdagsmorgon klockan 7.02

Efter att för 27 minuter sedan klivit upp, klätt på mig och förberett mig för jobbets morgonsysslor hör jag på lokalradion att alla skolor ha "90 minute delay" due to vädret.

Det är underkylt regn och halka, 33 grader Farenheit och icy.

Igår på News 12 Connecticut hade de ett inslag om halkkörning. Reportern satt påpälsad i sin bil som långsamt körde runt på en tom och isig parkeringsplats. En expert satt på passagerarsätet och guiade honom genom den riskfyllda körningen i cirka 12km/h på det förrädiska underlaget. Viktiga tips serverades tittarna. Hur man ska styra, hur man ska bromsa, hur man ska titta dit man styr - inte på det man vill undvika att köra in i. De rekomenderade även att tittarna letade upp en egen tom och halking parkering för att öva. Practice makes perfect.
Mataffären var sprängfylld med folk igår när jag åkte (escalade, yo) och handlade. De bunkrade upp. Inför halkan...

Jag säger då det.

I övrigt är det väldigt mycket som vanligt. Skolan började i måndags för kidsen. Slut på jullov, åter till vardagen. Efter juluppehåll från Kickboxingen sparkade jag igång igen.
I'm oh-so-sore.

En läskig grej;
- Chefen har en bekant, vars flickvän kommer ifrån Mellanöstern någonstans. I helgen åkte Flickvännen taxi (eller om det var limo). Mannen som körde verkade vara från samma regioner. Väl framme dit hon nu skulle, tänkte hon betala - men han sa att det var ok, hon verkade vara good for her money, eller något. Hon tackar och ska kliva ur bilen då han tillägger något i stil med: "Don't be in New York on the 7th..."

Det är den sjunde idag.
Jag ska inte in till stan' idag.