56st street, between Park and Madison AvenuesPrecis som planerat: Klockan 10.00 sharp (ok, det blev mer 10.27) rullade vi ut från Walsh Lane
(mer Escalade-åkande åt folken - damn, de där bilarna är schyssta!). Med inhyrd chaufför (som förövrigt lät som en sovande hund när han andades - eller vad han nu gjorde) tog det inte länge innnan vi lämnade Connecticut och susade in i New York och Manhattan. Vårt första stopp för dagen blev restaurangen Aquavit, som vi efter mycket om och men och telefonsamtal hittade. Mm-m . Godare "Gravlax" får man leta efter).
Klockan börjar närma sig "dags att gå in och ta plats" och vi ställer oss i kön in till Winter Garden Theatre, där vi ska se "Mamma Mia". (- först svensk-ägd restaurang och nu Mamma Mia - det är nästan så man glömmer att man inte är i Sverige. Eller, nä. Nu ljög jag. Sorry.) Efter att ha blivit kallade "the von Trapp Family" av ett äldre par i kön (chefen fann det inte lika roligt som jag), blev vi äntligen insläppta och letade rätt på våra platser. Teatern var otroligt vacker med sirliga dekorationer, takmålningar och balkonger. Sen drog det igång.
- Helt otroligt. Musikaler är grymt underskattade. Vilka talanger!
(mer Escalade-åkande åt folken - damn, de där bilarna är schyssta!). Med inhyrd chaufför (som förövrigt lät som en sovande hund när han andades - eller vad han nu gjorde) tog det inte länge innnan vi lämnade Connecticut och susade in i New York och Manhattan. Vårt första stopp för dagen blev restaurangen Aquavit, som vi efter mycket om och men och telefonsamtal hittade. Mm-m . Godare "Gravlax" får man leta efter).
Nästa anhalt: Broadway.
Broadway. Att mina ögon vid det här laget inte ploppat ut ur sina hålor är lite av ett under. Det är så otroligt mycket att ta in. Byggnader, som är så höga att de tycks luta sig över dig och täcka himlen, är fyllda med billboards, skyltar, lampor, TV-skärmar och allting tycks blinka i samma takt som gatorna pulserar med liv. Hektiska vägkorsningar fyllda med tutande taxibilar (gula, såklart) och ett hav av pedestriants i alla möjliga färger, former och stilar (och sinnestillstånd) som väller över övergångsställena.
"Plopp, plopp" - there goes my eyes.
Broadway. Att mina ögon vid det här laget inte ploppat ut ur sina hålor är lite av ett under. Det är så otroligt mycket att ta in. Byggnader, som är så höga att de tycks luta sig över dig och täcka himlen, är fyllda med billboards, skyltar, lampor, TV-skärmar och allting tycks blinka i samma takt som gatorna pulserar med liv. Hektiska vägkorsningar fyllda med tutande taxibilar (gula, såklart) och ett hav av pedestriants i alla möjliga färger, former och stilar (och sinnestillstånd) som väller över övergångsställena.
Klockan börjar närma sig "dags att gå in och ta plats" och vi ställer oss i kön in till Winter Garden Theatre, där vi ska se "Mamma Mia". (- först svensk-ägd restaurang och nu Mamma Mia - det är nästan så man glömmer att man inte är i Sverige. Eller, nä. Nu ljög jag. Sorry.) Efter att ha blivit kallade "the von Trapp Family" av ett äldre par i kön (chefen fann det inte lika roligt som jag), blev vi äntligen insläppta och letade rätt på våra platser. Teatern var otroligt vacker med sirliga dekorationer, takmålningar och balkonger. Sen drog det igång.- Helt otroligt. Musikaler är grymt underskattade. Vilka talanger!

Att åka bil genom New Yorks gator precis när det börjar skymma och regnet sakta börjar smattra på rutorna - det är inte helt fel. Vi körde runt (och runt, föraren var lite vilse) och åkte bland annat förbi "Ground Zero" (där Twin Towers stod en gång i tiden). Lite mäktigt. Och vemodigt. Det var en väldigt stor yta som var tom...
När vi väl kom fram, dit vi skulle in the first place; Soho hopppade vi av. Vi promenerade runt, kollade på affärer, människor och gatulivet. Det började regna mer och vi letade rätt på ett lämpligt middagsställe. Cobb Sallad, m-m-m. Efter avslutad middag kom servitrisen med klubbor åt barnen. Fyra klubbor...
Over and out, jag har en klubba att äta.

5 kommentarer:
HAHA! Du är ett kid du med :) Fan vad grymt med NY alltså, jag är speechless.
Låter ju fantastiskt det där :) Och när du stoppade tillbaka ögonen, passade du på att korrigera dem så att de inte skelar? ;)
Ja vad säger man ... Von trapp och sen en klubba! Då kanske det rosa prasselparret som vi tänkt posta till digi julklapp funkar*ler*
Själv ligger stora delar av familjen i hård mycoplasma förkylning. Här hostas till saker kommer ut och det är ett lätt retligt humör som råder.
Men vad är det man säger- det kan bara bli bättre!
Kram på dig
Tack för bildkomplimangen :D Jag får väl säga detsamma också, nice pics! :) Coolt. Jag skulle upplösas av förmyckethet i the big apple. Men du verkar ju klara det fint :D
Tänk att min halsduk har varit i NY - och min unge!!!
Var klubban god Janna? ;)
Skicka en kommentar